When will I find my true friend? Or is it supposed to be that I gonna be all alone?
Har inte skrivit här på en evighet. Men kan inte skriva
nåt om man aldrig gör nånting. Just det mitt liv är tråkigt!
Har inte gjort någonting idag och kommer inte göra någonting
imorgon och inte heller nåt resten av veckan och inget veckan
efter det heller. Det är bara sova, vakna, tv, datorn, läsa, musik
& sen sova igen.
Nej nu har jag gnällt färdigt. Lägger upp två helt underbara bilder
på Nick <3
Sigge klippt
Idag så har Sigge blivit klippt, han vart väldans fin och söt ;D<3
Eclipse sneak peek
Eclipse sneak peek ! :D<3333
Demi Lovato & Joe Jonas - Make a wave
Mycket fin låt & video :)<3
Eclipse Trailern! =D<3
Äntligen har eclipse trailern kommit!!
Blir galen, vill att det ska vara 30 juni nu!! :D<3333333
Del 19
Min fantasi är inte närvarande för tillfället så den här delen är inte så jättebra!
Men här är iallafall del 19 ;)
Del 19
Jag tog ett djupt andetag och koncentrerade mig djupt i att inte skada någon. Jag ställde mig i den ställningen Nick
hade sagt att jag skulle stå. Jag svingade klubban och träffade bollen...
Perfekt! Jag träffa bollen perfekt! Jag stog och flinade brett tills jag kände ett par starka armar omfamna mig bakifrån.
- I know you could do it! skrattade Nick.
Jag skrattade som svar. Miley och Demi stog och såg chockade ut.
- Wow! sa Demi
- Super wow! sa Miley.
- That was really good. sa Demi
- Thanks, i have a good teacher. sa jag och blinka mot Nick.
Även fast jag förlora stort och Nick vart den stora vinnaren, så var jag rätt nöjd. Nu satt jag här i min pyjamas i min säng.
Nick hade åkt hem för en timme sedan. Och jag satt och var uttråkad. Jag kastade en blick på mitt lilla bord bredvid min
säng och såg mina favorit böcker ligga där, nämligen The Twilight Saga. Jag tog den första boken i serien '' Om jag kunde drömma ''
och började läsa den för tusende gången. Men man tröttnar aldrig, iallafall inte jag.
Efter några timmars läsande så såg jag att klockan var 02:00 så jag la ifrån mig boken och la mig ner.
Jag tänkte på Pontus innan jag somnade.
Jag vakna kallsvettig. Jag visste att jag hade drömt en mardröm men kom inte ihåg den, bara att den var rätt så otäck.
Jag skakade av mig den obehagliga känslan och bestämde mig för att ta en dusch och sen skulle jag, mamma och pappa upp
till sjukhuset och hälsa på Pontus. Sen slog tanken mig att Jess inte hade hört av sig på länge. Konstigt.
Precis då ringde min mobil.
- Heej! Förlåt om jag inte har hört av mig på länge, var tvungen att göra en familje grej. Förlåt... sa Jess
- Det är okej Jess, Jag förlåter dig. skrattade jag.
- Haha, så vad har du för planer idag? frågade hon
- Upp till sjukan och hälsa på Pontus. sa jag
- Åhh okej, jag är så ledsen för det som har hänt.
Jag kunde inte svara.
- Så vad ska jag göra idag då? Jag kommer vara så ensam. Kan du inte ringa Nick och fråga om han och Joe och Kevin kan hålla mig sällskap? frågade hon.
- Haha så fräckt! Men jag kan fråga. skrattade jag
- Kan du verkligen göra det? Åh vad gullig du är! sa hon och jag hörde att hon log.
- Visst inga problem, jag ringer dom nu med detsamma.
- Okej, ring efter du har pratat med dom!
- Jaja hejdå Jess!
Jag la på och började trycka in Nicks nummer.
- Hello? gäspade Nick
- Hey, are you tired?
- Haha, yeah a litte.
- I just wonder, mom, dad and me are gonna be on the hospital all day and Jess called. She asked me to ask you if you, Joe and Kevin
could be with her today.
Jag skämdes lite när jag fråga, för jag tyckte det lät fräckt att fråga så.
- That's okay, we are just gonna be home today. I say to Joe to pick her up.
- Okay, then i call her right now.
- Okay, bye. sa han
- Bye.
Jag ringde upp Jess och sa att Joe skulle hämta upp henne. Givetvis vart hon överförtjust över att det skulle vara Joe som hämtade henne.
Efter jag hade duschat och tagit på mig så gick jag nerför trappan och mamma och pappa var redan redo att åka.
När vi var framme så gick vi till sal 108.
När vi kom in så tappade jag hakan och förvåning...
Del 19
Jag tog ett djupt andetag och koncentrerade mig djupt i att inte skada någon. Jag ställde mig i den ställningen Nick
hade sagt att jag skulle stå. Jag svingade klubban och träffade bollen...
Perfekt! Jag träffa bollen perfekt! Jag stog och flinade brett tills jag kände ett par starka armar omfamna mig bakifrån.
- I know you could do it! skrattade Nick.
Jag skrattade som svar. Miley och Demi stog och såg chockade ut.
- Wow! sa Demi
- Super wow! sa Miley.
- That was really good. sa Demi
- Thanks, i have a good teacher. sa jag och blinka mot Nick.
Även fast jag förlora stort och Nick vart den stora vinnaren, så var jag rätt nöjd. Nu satt jag här i min pyjamas i min säng.
Nick hade åkt hem för en timme sedan. Och jag satt och var uttråkad. Jag kastade en blick på mitt lilla bord bredvid min
säng och såg mina favorit böcker ligga där, nämligen The Twilight Saga. Jag tog den första boken i serien '' Om jag kunde drömma ''
och började läsa den för tusende gången. Men man tröttnar aldrig, iallafall inte jag.
Efter några timmars läsande så såg jag att klockan var 02:00 så jag la ifrån mig boken och la mig ner.
Jag tänkte på Pontus innan jag somnade.
Jag vakna kallsvettig. Jag visste att jag hade drömt en mardröm men kom inte ihåg den, bara att den var rätt så otäck.
Jag skakade av mig den obehagliga känslan och bestämde mig för att ta en dusch och sen skulle jag, mamma och pappa upp
till sjukhuset och hälsa på Pontus. Sen slog tanken mig att Jess inte hade hört av sig på länge. Konstigt.
Precis då ringde min mobil.
- Heej! Förlåt om jag inte har hört av mig på länge, var tvungen att göra en familje grej. Förlåt... sa Jess
- Det är okej Jess, Jag förlåter dig. skrattade jag.
- Haha, så vad har du för planer idag? frågade hon
- Upp till sjukan och hälsa på Pontus. sa jag
- Åhh okej, jag är så ledsen för det som har hänt.
Jag kunde inte svara.
- Så vad ska jag göra idag då? Jag kommer vara så ensam. Kan du inte ringa Nick och fråga om han och Joe och Kevin kan hålla mig sällskap? frågade hon.
- Haha så fräckt! Men jag kan fråga. skrattade jag
- Kan du verkligen göra det? Åh vad gullig du är! sa hon och jag hörde att hon log.
- Visst inga problem, jag ringer dom nu med detsamma.
- Okej, ring efter du har pratat med dom!
- Jaja hejdå Jess!
Jag la på och började trycka in Nicks nummer.
- Hello? gäspade Nick
- Hey, are you tired?
- Haha, yeah a litte.
- I just wonder, mom, dad and me are gonna be on the hospital all day and Jess called. She asked me to ask you if you, Joe and Kevin
could be with her today.
Jag skämdes lite när jag fråga, för jag tyckte det lät fräckt att fråga så.
- That's okay, we are just gonna be home today. I say to Joe to pick her up.
- Okay, then i call her right now.
- Okay, bye. sa han
- Bye.
Jag ringde upp Jess och sa att Joe skulle hämta upp henne. Givetvis vart hon överförtjust över att det skulle vara Joe som hämtade henne.
Efter jag hade duschat och tagit på mig så gick jag nerför trappan och mamma och pappa var redan redo att åka.
När vi var framme så gick vi till sal 108.
När vi kom in så tappade jag hakan och förvåning..
Del 19
Jag tog ett djupt andetag och koncentrerade mig djupt i att inte skada någon. Jag ställde mig i den ställningen Nick
hade sagt att jag skulle stå. Jag svingade klubban och träffade bollen...
Perfekt! Jag träffa bollen perfekt! Jag stog och flinade brett tills jag kände ett par starka armar omfamna mig bakifrån.
- I know you could do it! skrattade Nick.
Jag skrattade som svar. Miley och Demi stog och såg chockade ut.
- Wow! sa Demi
- Super wow! sa Miley.
- That was really good. sa Demi
- Thanks, i have a good teacher. sa jag och blinka mot Nick.
Även fast jag förlora stort och Nick vart den stora vinnaren, så var jag rätt nöjd. Nu satt jag här i min pyjamas i min säng.
Nick hade åkt hem för en timme sedan. Och jag satt och var uttråkad. Jag kastade en blick på mitt lilla bord bredvid min
säng och såg mina favorit böcker ligga där, nämligen The Twilight Saga. Jag tog den första boken i serien '' Om jag kunde drömma ''
och började läsa den för tusende gången. Men man tröttnar aldrig, iallafall inte jag.
Efter några timmars läsande så såg jag att klockan var 02:00 så jag la ifrån mig boken och la mig ner.
Jag tänkte på Pontus innan jag somnade.
Jag vakna kallsvettig. Jag visste att jag hade drömt en mardröm men kom inte ihåg den, bara att den var rätt så otäck.
Jag skakade av mig den obehagliga känslan och bestämde mig för att ta en dusch och sen skulle jag, mamma och pappa upp
till sjukhuset och hälsa på Pontus. Sen slog tanken mig att Jess inte hade hört av sig på länge. Konstigt.
Precis då ringde min mobil.
- Heej! Förlåt om jag inte har hört av mig på länge, var tvungen att göra en familje grej. Förlåt... sa Jess
- Det är okej Jess, Jag förlåter dig. skrattade jag.
- Haha, så vad har du för planer idag? frågade hon
- Upp till sjukan och hälsa på Pontus. sa jag
- Åhh okej, jag är så ledsen för det som har hänt.
Jag kunde inte svara.
- Så vad ska jag göra idag då? Jag kommer vara så ensam. Kan du inte ringa Nick och fråga om han och Joe och Kevin kan hålla mig sällskap? frågade hon.
- Haha så fräckt! Men jag kan fråga. skrattade jag
- Kan du verkligen göra det? Åh vad gullig du är! sa hon och jag hörde att hon log.
- Visst inga problem, jag ringer dom nu med detsamma.
- Okej, ring efter du har pratat med dom!
- Jaja hejdå Jess!
Jag la på och började trycka in Nicks nummer.
- Hello? gäspade Nick
- Hey, are you tired?
- Haha, yeah a litte.
- I just wonder, mom, dad and me are gonna be on the hospital all day and Jess called. She asked me to ask you if you, Joe and Kevin
could be with her today.
Jag skämdes lite när jag fråga, för jag tyckte det lät fräckt att fråga så.
- That's okay, we are just gonna be home today. I say to Joe to pick her up.
- Okay, then i call her right now.
- Okay, bye. sa han
- Bye.
Jag ringde upp Jess och sa att Joe skulle hämta upp henne. Givetvis vart hon överförtjust över att det skulle vara Joe som hämtade henne.
Efter jag hade duschat och tagit på mig så gick jag nerför trappan och mamma och pappa var redan redo att åka.
När vi var framme så gick vi till sal 108.
När vi kom in så tappade jag hakan och förvåning...
Del 18
Blev klar med del 18 också ;)
Del 18
Ett litet ljud kom från klubban när jag slog bollen, eller rättare sagt ''försökte'' slå bollen.
Men alltid slog jag antingen ovanför bollen eller i gräset. Varför ska det vara så svårt, jag rada upp ett antal
svordomar. Medan jag tog ut min frustration genom att svära så stog Nick, Demi och Miley och stirra
på mig med stora uppspärrade ögon.
- What? sa jag och vände mig mot dom. När dom såg mitt ansikte så brast det för dom och dom brast
ut i världens skratt.
- Hrrmpff, yeah really funny. muttrade jag.
Jag tog ett nytt grepp om den onda klubban, den verkade vara ute efter att skämma ut mig, och skulle precis
slå ett nytt slag. Jag höjde klubban, men det jag inte märkte var att Nick kom upp bakom mig och jag
råkade slå till honom med klubban.
- AAAOUTSCH! skrek han och tog sig om näsan.
- Ohhhhh, i am so sorry. i didn't see you! sa jag förskräckt och sträckte fram mina händer mot honom.
- It's okey.
- What an idiot i am, i should have seen you, omg your bleed from your nose! It's all my fault...
- Moa it's okey! sa han lite högre och jag tystnade.
- Take this, i go and see if they have paper or something. sa jag och lämna över den livsfarliga klubban till Miley.
Jag sprang över planen så fort jag kunde och skuldkänslorna svämmade över mig. Jag är så lätt påverkad
av skuldkänslor. Men det var mitt fel, om jag bara hade väntat lite och inte höjt klubban.
Medan jag grubbla så insåg jag att jag var framme vid toaletterna. Jag gick in och tog med mig en hel rulle med papper.
Jag sprang fort ut igen och rusade tillbaka.
- Here. sa jag och tog lite papper och höll den mot hans näsa.
- Are you sure you are okay. and ones again i'm so sorry, sa jag och kollade lite oroligt på honom.
- Yes i am okay. sa han och log snett.
Det blödde ganska mycket. Jag fick byta papper några gånger. Tillslut så slutade det att blöda.
- Are we gonna continue play now? sa Demi otåligt.
- I'm not gonna play again! I'm just gonna hurt somebody again. protesterade jag och skakade på huvudet.
- Come on now Moa. Now that Nicks nose don't bleed anymore he can teach you. sa Miley och log.
- If you wan't to have your eyes outside your heads, so okay. sa jag och blängde på dom.
- Oh come on! sa Demi och Miley i kör och himlade med ögonen.
Jag suckade och tog klubban ställde mig i ställning framför bollen. Den här gången kom Nick från sidan.
Han ställde sig bakom mig.
- Stand like this. sa han och han vände lite på mig så jag stog rätt.
Sen tog han sina armar och la dom om mig, hans händer greppade tag i mina händer, som hade ett fast grepp
om klubban. Sedan styrde han mig helt och hållet. Den här gången träffade jag bollen perfekt.
- Wow! andades jag.
Nick flina och hämtade en ny boll och la den där den andra hade stått för en stund sen.
- Now i want you to do it yourself. sa han
- What!? are you crazy!? halv skrek jag och kollade panikslaget på honom.
- I know you can do it, just remember what i told you. sa han och blinkade med ena ögat.
Jag tog ett djupt andetag och koncentrerade mig djupt i att inte skada någon. Jag ställde mig i den ställningen Nick
hade sagt att jag skulle stå. Jag svingade klubban och träffade bollen...
Del 18
Ett litet ljud kom från klubban när jag slog bollen, eller rättare sagt ''försökte'' slå bollen.
Men alltid slog jag antingen ovanför bollen eller i gräset. Varför ska det vara så svårt, jag rada upp ett antal
svordomar. Medan jag tog ut min frustration genom att svära så stog Nick, Demi och Miley och stirra
på mig med stora uppspärrade ögon.
- What? sa jag och vände mig mot dom. När dom såg mitt ansikte så brast det för dom och dom brast
ut i världens skratt.
- Hrrmpff, yeah really funny. muttrade jag.
Jag tog ett nytt grepp om den onda klubban, den verkade vara ute efter att skämma ut mig, och skulle precis
slå ett nytt slag. Jag höjde klubban, men det jag inte märkte var att Nick kom upp bakom mig och jag
råkade slå till honom med klubban.
- AAAOUTSCH! skrek han och tog sig om näsan.
- Ohhhhh, i am so sorry. i didn't see you! sa jag förskräckt och sträckte fram mina händer mot honom.
- It's okey.
- What an idiot i am, i should have seen you, omg your bleed from your nose! It's all my fault...
- Moa it's okey! sa han lite högre och jag tystnade.
- Take this, i go and see if they have paper or something. sa jag och lämna över den livsfarliga klubban till Miley.
Jag sprang över planen så fort jag kunde och skuldkänslorna svämmade över mig. Jag är så lätt påverkad
av skuldkänslor. Men det var mitt fel, om jag bara hade väntat lite och inte höjt klubban.
Medan jag grubbla så insåg jag att jag var framme vid toaletterna. Jag gick in och tog med mig en hel rulle med papper.
Jag sprang fort ut igen och rusade tillbaka.
- Here. sa jag och tog lite papper och höll den mot hans näsa.
- Are you sure you are okay. and ones again i'm so sorry, sa jag och kollade lite oroligt på honom.
- Yes i am okay. sa han och log snett.
Det blödde ganska mycket. Jag fick byta papper några gånger. Tillslut så slutade det att blöda.
- Are we gonna continue play now? sa Demi otåligt.
- I'm not gonna play again! I'm just gonna hurt somebody again. protesterade jag och skakade på huvudet.
- Come on now Moa. Now that Nicks nose don't bleed anymore he can teach you. sa Miley och log.
- If you wan't to have your eyes outside your heads, so okay. sa jag och blängde på dom.
- Oh come on! sa Demi och Miley i kör och himlade med ögonen.
Jag suckade och tog klubban ställde mig i ställning framför bollen. Den här gången kom Nick från sidan.
Han ställde sig bakom mig.
- Stand like this. sa han och han vände lite på mig så jag stog rätt.
Sen tog han sina armar och la dom om mig, hans händer greppade tag i mina händer, som hade ett fast grepp
om klubban. Sedan styrde han mig helt och hållet. Den här gången träffade jag bollen perfekt.
- Wow! andades jag.
Nick flina och hämtade en ny boll och la den där den andra hade stått för en stund sen.
- Now i want you to do it yourself. sa han
- What!? are you crazy!? halv skrek jag och kollade panikslaget på honom.
- I know you can do it, just remember what i told you. sa han och blinkade med ena ögat.
Jag tog ett djupt andetag och koncentrerade mig djupt i att inte skada någon. Jag ställde mig i den ställningen Nick
hade sagt att jag skulle stå. Jag svingade klubban och träffade bollen..
Del 18
Ett litet ljud kom från klubban när jag slog bollen, eller rättare sagt ''försökte'' slå bollen.
Men alltid slog jag antingen ovanför bollen eller i gräset. Varför ska det vara så svårt, jag rada upp ett antal
svordomar. Medan jag tog ut min frustration genom att svära så stog Nick, Demi och Miley och stirra
på mig med stora uppspärrade ögon.
- What? sa jag och vände mig mot dom. När dom såg mitt ansikte så brast det för dom och dom brast
ut i världens skratt.
- Hrrmpff, yeah really funny. muttrade jag.
Jag tog ett nytt grepp om den onda klubban, den verkade vara ute efter att skämma ut mig, och skulle precis
slå ett nytt slag. Jag höjde klubban, men det jag inte märkte var att Nick kom upp bakom mig och jag
råkade slå till honom med klubban.
- AAAOUTSCH! skrek han och tog sig om näsan.
- Ohhhhh, i am so sorry. i didn't see you! sa jag förskräckt och sträckte fram mina händer mot honom.
- It's okey.
- What an idiot i am, i should have seen you, omg your bleed from your nose! It's all my fault...
- Moa it's okey! sa han lite högre och jag tystnade.
- Take this, i go and see if they have paper or something. sa jag och lämna över den livsfarliga klubban till Miley.
Jag sprang över planen så fort jag kunde och skuldkänslorna svämmade över mig. Jag är så lätt påverkad
av skuldkänslor. Men det var mitt fel, om jag bara hade väntat lite och inte höjt klubban.
Medan jag grubbla så insåg jag att jag var framme vid toaletterna. Jag gick in och tog med mig en hel rulle med papper.
Jag sprang fort ut igen och rusade tillbaka.
- Here. sa jag och tog lite papper och höll den mot hans näsa.
- Are you sure you are okay. and ones again i'm so sorry, sa jag och kollade lite oroligt på honom.
- Yes i am okay. sa han och log snett.
Det blödde ganska mycket. Jag fick byta papper några gånger. Tillslut så slutade det att blöda.
- Are we gonna continue play now? sa Demi otåligt.
- I'm not gonna play again! I'm just gonna hurt somebody again. protesterade jag och skakade på huvudet.
- Come on now Moa. Now that Nicks nose don't bleed anymore he can teach you. sa Miley och log.
- If you wan't to have your eyes outside your heads, so okay. sa jag och blängde på dom.
- Oh come on! sa Demi och Miley i kör och himlade med ögonen.
Jag suckade och tog klubban ställde mig i ställning framför bollen. Den här gången kom Nick från sidan.
Han ställde sig bakom mig.
- Stand like this. sa han och han vände lite på mig så jag stog rätt.
Sen tog han sina armar och la dom om mig, hans händer greppade tag i mina händer, som hade ett fast grepp
om klubban. Sedan styrde han mig helt och hållet. Den här gången träffade jag bollen perfekt.
- Wow! andades jag.
Nick flina och hämtade en ny boll och la den där den andra hade stått för en stund sen.
- Now i want you to do it yourself. sa han
- What!? are you crazy!? halv skrek jag och kollade panikslaget på honom.
- I know you can do it, just remember what i told you. sa han och blinkade med ena ögat.
Jag tog ett djupt andetag och koncentrerade mig djupt i att inte skada någon. Jag ställde mig i den ställningen Nick
hade sagt att jag skulle stå. Jag svingade klubban och träffade bollen...
Del 17
Här kommer del 17 ;)
Och nu vill jag se kommentarer ;)
Del 17
- Moa? Det var Nicks röst och han skakade lite lätt på mig.
Jag var så trött att jag hade somnat på hemvägen. Jag rätade på mig och gnuggade mig i ögonen. När jag öppnade ögonen så var
Nick borta.
- Nick? sa jag och tittade mig omkring sedan öppnades bil dörren. Där stog han och höll upp dörren samtidigt som han flina.
När vi kom in så gick jag raka vägen till köket och skulle göra smörgåsar. Nick satte sig vid köks bordet.
- Do you want a sandwhich? frågade jag medans jag la på smör på mackorna.
- Yes thank you.
Jag tog mackorna och la dom på ett fat och ställde dom på bordet. Jag tog en och tröck in den i munnen.
Nick började skratta åt mig.
- What? sa jag och höjde på ögonbrynen.
Han kunde inte svara mig utan han peka på min mun. Efter en halvminuts skrattande så sa han.
- You have butter all over you mouth. skrockade han.
Jag gick genast och tog bort det med papper. Jag gick tillbaka och satte mig och tog en till macka men den här gången åt jag
''försiktigare''.
Nicks mobil ringde.
- Nick here! sa han
Jag lyssnade inte så mycket på vad han sa jag koncentrerade mig på min macka :)
- Sure, i can ask her. hörde jag honom säga till den personen som var i telefonen. När han hade lagt på så tittade jag frågande på
honom.
- It was Demi and she wonder if we can go with her and Miley and play golf. Do you wanna play? frågade han
- Sure, i have never play golf before so i'm not gonna be so good. sa jag och skratta lite nervöst.
- No problem i can teach you. han blinka med ena ögat.
Det var sant jag hade aldrig spelar lång golf bara minigolf. Och jag skulle nog se ut som en idiot på golf planen.
Men jag har alltid velat testa på. Och dessutom behövde jag komma ut lite och skingra tankarna från dagens tragiska händelser.
Jag ställde mig upp gick runt bordet tog Nicks hand och gick ut i hallen.
- Mamma, jag följer med Nick ut! Och jag har mobilen med mig. ropade jag.
- Ehum Nick? sa jag och kollade frågande på honom
- Yes?
- How do we get there?
- Ohh, i forgot to tell you that Demi and Miley gonna pick us up.
- When?
- Soon. Demi said they would be here in 10 minutes.
Precis när han sa det sista så hörde vi en bil tuta. Där inne i bilen satt två glada tjejer och vinkade ivrigt emot oss.
Jag hade mött Miley men det här är första mötet med Demi.
När vi hade satt oss i baksättet så sa Nick.
- Miley you have already meet Moa so Demi this is Moa. sa han och log.
- It's great to finally meet you Moa, i have heard so much about you. sa hon och skrattade.
- You have? det var en fråga på det sista hon sa.
- Yeah, Nick can't stop talk about you. sa hon och blinka åt mig.
Jag kollade med höjda ögonbryn mot Nick men han vände bort sin blick och det såg ut som han rodna.
Jag kunde inte låta bli att fnissa till lite.
- We are here! kvittrade Miley glatt.
- Have you play golf before? frågade Miley medans vi gick mot golfplanen.
- No, this is the first time. sa jag och rodna.
- Okay, you gonna love it! sa hon och hennes ögon lös av upprymdhet.
Nu var vi framme och skulle ta våra saker.
Jaha nu var det dags att spela lite golf tänkte jag för mig själv och log brett.
Del 17
- Moa? Det var Nicks röst och han skakade lite lätt på mig.
Jag var så trött att jag hade somnat på hemvägen. Jag rätade på mig och gnuggade mig i ögonen. När jag öppnade ögonen så var
Nick borta.
- Nick? sa jag och tittade mig omkring sedan öppnades bil dörren. Där stog han och höll upp dörren samtidigt som han flina.
När vi kom in så gick jag raka vägen till köket och skulle göra smörgåsar. Nick satte sig vid köks bordet.
- Do you want a sandwhich? frågade jag medans jag la på smör på mackorna.
- Yes thank you.
Jag tog mackorna och la dom på ett fat och ställde dom på bordet. Jag tog en och tröck in den i munnen.
Nick började skratta åt mig.
- What? sa jag och höjde på ögonbrynen.
Han kunde inte svara mig utan han peka på min mun. Efter en halvminuts skrattande så sa han.
- You have butter all over you mouth. skrockade han.
Jag gick genast och tog bort det med papper. Jag gick tillbaka och satte mig och tog en till macka men den här gången åt jag
''försiktigare''. Nicks mobil ringde.
- Nick here! sa han
Jag lyssnade inte så mycket på vad han sa jag koncentrerade mig på min macka :)
- Sure, i can ask her. hörde jag honom säga till den personen som var i telefonen. När han hade lagt på så tittade jag frågande på
honom.
- It was Demi and she wonder if we can go with her and Miley and play golf. Do you wanna play? frågade han
- Sure, i have never play golf before so i'm not gonna be so good. sa jag och skratta lite nervöst.
- No problem i can teach you. han blinka med ena ögat.
Det var sant jag hade aldrig spelar lång golf bara minigolf. Och jag skulle nog se ut som en idiot på golf planen.
Men jag har alltid velat testa på. Och dessutom behövde jag komma ut lite och skingra tankarna från dagens tragiska händelser.
Jag ställde mig upp gick runt bordet tog Nicks hand och gick ut i hallen.
- Mamma, jag följer med Nick ut! Och jag har mobilen med mig. ropade jag.
- Ehum Nick? sa jag och kollade frågande på honom
- Yes?
- How do we get there?
- Ohh, i forgot to tell you that Demi and Miley gonna pick us up.
- When?
- Soon. Demi said they would be here in 10 minutes.
Precis när han sa det sista så hörde vi en bil tuta. Där inne i bilen satt två glada tjejer och vinkade ivrigt emot oss.
Jag hade mött Miley men det här är första mötet med Demi.
När vi hade satt oss i baksättet så sa Nick.
- Miley you have already meet Moa so Demi this is Moa. sa han och log.
- It's great to finally meet you Moa, i have heard so much about you. sa hon och skrattade.
- You have? det var en fråga på det sista hon sa.
- Yeah, Nick can't stop talk about you. sa hon och blinka åt mig.
Jag kollade med höjda ögonbryn mot Nick men han vände bort sin blick och det såg ut som han rodna.
Jag kunde inte låta bli att fnissa till lite.
- We are here! kvittrade Miley glatt.
- Have you play golf before? frågade Miley medans vi gick mot golfplanen.
- No, this is the first time. sa jag och rodna.
- Okay, you gonna love it! sa hon och hennes ögon lös av upprymdhet.
Nu var vi framme och skulle ta våra saker.
Jaha nu var det dags att spela lite golf tänkte jag för mig själv och log brett
Del 17
- Moa? Det var Nicks röst och han skakade lite lätt på mig.
Jag var så trött att jag hade somnat på hemvägen. Jag rätade på mig och gnuggade mig i ögonen. När jag öppnade ögonen så var
Nick borta.
- Nick? sa jag och tittade mig omkring sedan öppnades bil dörren. Där stog han och höll upp dörren samtidigt som han flina.
När vi kom in så gick jag raka vägen till köket och skulle göra smörgåsar. Nick satte sig vid köks bordet.
- Do you want a sandwhich? frågade jag medans jag la på smör på mackorna.
- Yes thank you.
Jag tog mackorna och la dom på ett fat och ställde dom på bordet. Jag tog en och tröck in den i munnen.
Nick började skratta åt mig.
- What? sa jag och höjde på ögonbrynen.
Han kunde inte svara mig utan han peka på min mun. Efter en halvminuts skrattande så sa han.
- You have butter all over you mouth. skrockade han.
Jag gick genast och tog bort det med papper. Jag gick tillbaka och satte mig och tog en till macka men den här gången åt jag
''försiktigare''. Nicks mobil ringde.
- Nick here! sa han
Jag lyssnade inte så mycket på vad han sa jag koncentrerade mig på min macka :)
- Sure, i can ask her. hörde jag honom säga till den personen som var i telefonen. När han hade lagt på så tittade jag frågande på
honom.
- It was Demi and she wonder if we can go with her and Miley and play golf. Do you wanna play? frågade han
- Sure, i have never play golf before so i'm not gonna be so good. sa jag och skratta lite nervöst.
- No problem i can teach you. han blinka med ena ögat.
Det var sant jag hade aldrig spelar lång golf bara minigolf. Och jag skulle nog se ut som en idiot på golf planen.
Men jag har alltid velat testa på. Och dessutom behövde jag komma ut lite och skingra tankarna från dagens tragiska händelser.
Jag ställde mig upp gick runt bordet tog Nicks hand och gick ut i hallen.
- Mamma, jag följer med Nick ut! Och jag har mobilen med mig. ropade jag.
- Ehum Nick? sa jag och kollade frågande på honom
- Yes?
- How do we get there?
- Ohh, i forgot to tell you that Demi and Miley gonna pick us up.
- When?
- Soon. Demi said they would be here in 10 minutes.
Precis när han sa det sista så hörde vi en bil tuta. Där inne i bilen satt två glada tjejer och vinkade ivrigt emot oss.
Jag hade mött Miley men det här är första mötet med Demi.
När vi hade satt oss i baksättet så sa Nick.
- Miley you have already meet Moa so Demi this is Moa. sa han och log.
- It's great to finally meet you Moa, i have heard so much about you. sa hon och skrattade.
- You have? det var en fråga på det sista hon sa.
- Yeah, Nick can't stop talk about you. sa hon och blinka åt mig.
Jag kollade med höjda ögonbryn mot Nick men han vände bort sin blick och det såg ut som han rodna.
Jag kunde inte låta bli att fnissa till lite.
- We are here! kvittrade Miley glatt.
- Have you play golf before? frågade Miley medans vi gick mot golfplanen.
- No, this is the first time. sa jag och rodna.
- Okay, you gonna love it! sa hon och hennes ögon lös av upprymdhet.
Nu var vi framme och skulle ta våra saker.
Jaha nu var det dags att spela lite golf tänkte jag för mig själv och log brett.
Del 16
Här kommer del 16 ;)
Låt mig få se kommentarer nu! ;D
Del 16
Jag låg och drömde om det vackra stället och försökte stänga ute
verkligheten då en dörr slogs hastigt upp och in kom en människa som såg mer orolig ut än vad min mamma hade låtit...
- Oh thank god you are awake! sa Nick och hade ett konstigt uttryck i ansiktet. Han kom fram till mig och tog min hand.
Den minen fick mig att börja skratta.
- What's so funny? frågade han och hans ögon smalnade lite.
- Sorry... but you should have seen your face. än en gång började jag skratta.
- It's not funny, i have been so worried! sa han och försökte låta allvarlig men jag såg att det ryckte i hans mungipor.
- So how is it? frågade han.
- It's okay, just a little dizzy.
Jag kollade mig omkring lite noggrannare nu och såg att Jess satt i hörnet av rummet och sov med öppen mun.
Jag rysta på huvudet och log emot henne. Sen slog det ner en tanke i mitt huvud.
- Mamma får man gå in till Pontus än? frågade jag
- Ja, men jag tycker du borde ligga och vila ett tag till innan du går in.
- Nej, jag vill gå in nu. protesterade jag
Nick såg bara ut som ett frågetecken medans vi diskuterade. Jag struntade i vad mamma sa och satte mig upp i sängen
jag kände yrseln men struntade i det. Jag gick ut i korridoren och kom ihåg att kvinnan i receptionen sa att han låg
i rum 108. Jag började genast gå emot rum 108. Mamma slöt sig upp på min vänstra sida och sen kom Nick på
min högra. Nu stog jag utanför rummet där min bror låg i, jag tog ett djupt andetag och gick in.
Där låg han i sängen han hade slangar i armarna och en sån där slang som gick in i näsan.
Han såg så fridfull ut. Jag kände än en gång hur tårarna bildades i mina ögon men jag tänkte inte vara en lipsill så jag
blinkade bort dom. Jag gick fram till honom och tog hans hand i min. Jag kände en hand på min axel och jag vred på huvdet
och såg att det var Nicks hand som vilade på min axel. Efter 10 minuter kom det en sjuksköterska in och bad att vi alla
skulle gå ut. På vägen tillbaka till ''mitt'' rum så tog Nick min hand i sin. Hans varma hand värmde min frusna fingrar.
Jag satte mig på sängen som jag hade legat i. Jag var tvungen att vänta på att en sköterska skulle komma in och säga att
jag var fri att gå. Minuterna verkade vilja ta en evighet. Jag märkte också att Jess inte var där. Konstigt.
Mamma såg min frågande blick.
- Hon var tvungen att gå. sa hon
- Jaha okej...
Medans vi väntade berättade jag om min dröm att bli skåderspelerska för Nick.
- That is so cool! sa han och log brett så att alla hans vita tänder syntes.
Jag berättade också vilka mina förebilder var inom skådespelaryrket.
- Kristen Stewart is my rolemodel, she is amazing. And Robert Pattinson to! sa jag och log mitt drömmande leende.
- Yeah, they are great.
Efter ett långt samtal om mina drömmar så kom äntligen en sköterska in och sa att jag var fri att gå.
Eftersom besökstiden var ute så var vi tvungna att åka hem.
- Can i go with you? frågade Nick
- Sure, but how did you came here? frågade jag bara av nyfikenhet
- I took a taxi. svarade han och log.
- Haha okay, but of course you can go with us. Do you wanna stay in our house? frågade jag och sneglade på honom.
Han brast ut i ett brett leende.
- Sure, if it's okay with your mom.
- Mom, Nick stay in our house today. det var ingen fråga utan ett krav. haha :')
- Ohh okay.
Vi satte oss i bilen, mamma där fram och jag och Nick där bak. Jag lutade mitt huvud mot Nicks axel och log och slöt ögonen...
Del 16
Jag låg och drömde om det vackra stället och försökte stänga ute
verkligheten då en dörr slogs hastigt upp och in kom en människa som såg mer orolig ut än vad min mamma hade låtit...
- Oh thank god you are awake! sa Nick och hade ett konstigt uttryck i ansiktet. Han kom fram till mig och tog min hand.
Den minen fick mig att börja skratta.
- What's so funny? frågade han och hans ögon smalnade lite.
- Sorry... but you should have seen your face. än en gång började jag skratta.
- It's not funny, i have been so worried! sa han och försökte låta allvarlig men jag såg att det ryckte i hans mungipor.
- So how is it? frågade han.
- It's okay, just a little dizzy.
Jag kollade mig omkring lite noggrannare nu och såg att Jess satt i hörnet av rummet och sov med öppen mun.
Jag rysta på huvudet och log emot henne. Sen slog det ner en tanke i mitt huvud.
- Mamma får man gå in till Pontus än? frågade jag
- Ja, men jag tycker du borde ligga och vila ett tag till innan du går in.
- Nej, jag vill gå in nu. protesterade jag
Nick såg bara ut som ett frågetecken medans vi diskuterade. Jag struntade i vad mamma sa och satte mig upp i sängen
jag kände yrseln men struntade i det. Jag gick ut i korridoren och kom ihåg att kvinnan i receptionen sa att han låg
i rum 108. Jag började genast gå emot rum 108. Mamma slöt sig upp på min vänstra sida och sen kom Nick på
min högra. Nu stog jag utanför rummet där min bror låg i, jag tog ett djupt andetag och gick in.
Där låg han i sängen han hade slangar i armarna och en sån där slang som gick in i näsan.
Han såg så fridfull ut. Jag kände än en gång hur tårarna bildades i mina ögon men jag tänkte inte vara en lipsill så jag
blinkade bort dom. Jag gick fram till honom och tog hans hand i min. Jag kände en hand på min axel och jag vred på huvdet
och såg att det var Nicks hand som vilade på min axel. Efter 10 minuter kom det en sjuksköterska in och bad att vi alla
skulle gå ut. På vägen tillbaka till ''mitt'' rum så tog Nick min hand i sin. Hans varma hand värmde min frusna fingrar.
Jag satte mig på sängen som jag hade legat i. Jag var tvungen att vänta på att en sköterska skulle komma in och säga att
jag var fri att gå. Minuterna verkade vilja ta en evighet. Jag märkte också att Jess inte var där. Konstigt.
Mamma såg min frågande blick.
- Hon var tvungen att gå. sa hon
- Jaha okej...
Medans vi väntade berättade jag om min dröm att bli skåderspelerska för Nick.
- That is so cool! sa han och log brett så att alla hans vita tänder syntes.
Jag berättade också vilka mina förebilder var inom skådespelaryrket.
- Kristen Stewart is my rolemodel, she is amazing. And Robert Pattinson to! sa jag och log mitt drömmande leende.
- Yeah, they are great.
Efter ett långt samtal om mina drömmar så kom äntligen en sköterska in och sa att jag var fri att gå.
Eftersom besökstiden var ute så var vi tvungna att åka hem.
- Can i go with you? frågade Nick
- Sure, but how did you came here? frågade jag bara av nyfikenhet
- I took a taxi. svarade han och log.
- Haha okay, but of course you can go with us. Do you wanna stay in our house? frågade jag och sneglade på honom.
Han brast ut i ett brett leende.
- Sure, if it's okay with your mom.
- Mom, Nick stay in our house today. det var ingen fråga utan ett krav. haha :')
- Ohh okay.
Vi satte oss i bilen, mamma där fram och jag och Nick där bak. Jag lutade mitt huvud mot Nicks axel och log och slöt ögonen...
Brunette
Tonade håret idag så nu är man Brunette =D
Del 15
Här kommer del 15 ;)
Del 15
Jag var på en vacker plats, på en äng, med massa blommor. Allt från liljor till rosor och massa andra vackra blommor.
Vackrare plats fanns inte. Jag studerade den blåa himlen med dom vita tussarna som var moln.
Jag hittade figurer som jag inte trodde ett moln kunde ha. Lejon, gitarr, blomma och mycket mer var dom små tussarna
formade till. Jag satte mig upp för att ta reda på var jag var. Jag tittade omkring mig och
jag förstog nog att jag drömde eller nåt för sånt här vackert ställe fanns bara inte.
Men jag kände vinden leka i mitt hår, allt kändes så verkligt, men ändå inte.
Jag rörde på blombladen, försiktigt för dom såg så skära ut.
Den lilla ängen var rund, och ängen var omringad av ståtliga träd. Dom var också vackra.
Dom var väldigt långa som om dom sträckte sig efter den vackra blå himlen.
Jag förstog träden, vem ville inte till ett ställe som den vackra himlen. Jag log och la mig på rygg igen för att studera
den vackra himlen och alla moln som passera. Men nu var dom otäckare. Det första molnet var en pojke som likna
Pontus, det andra var en bil... Bilen susa fort genom luften och körde rakt på den stackars pojken.
- NEJ! skrek jag rätt ut. Jag sträckte armarna uppåt mot himlen som för att laga det nu trasiga molnet som föreställde pojken.
- Moa? hörde jag en orolig röst säga.
Jag satte mig upp vred på huvudet. Ut från gläntan kom Nick.
- Nick what are you doing here?
- Moa?
Varför svarade han mig inte? Varför frågade han efter mitt namn så oroligt? Nu hörde jag fler röster men kunde inte se nån mer
än Nick. Men helt plötsligt försvann den vackra ängen, blommorna, himlen och träden.
Istället öppnade jag ögonen och var i ett rum som såg ut som ett rum i ett sjukhus. Jag kollade runt omkring mig och hade oroliga
blickar på mig. Jag var besviken att den vackra ängen visats sig bara vara en dröm
- Moa hur mår du? hörde jag en orolig röst säga. Det tonfallet och rösten skulle jag känna igen vart som helst, det var mamma.
- Bra, lite yr och illamående annars okej. Vad hände? frågade jag
- Doktorn kom och sa att Pontus låg i koma och du svimma...
- Hur länge har jag varit bort? sa jag och höjde rösten lite grann.
- Bara i några timmar.
Bara några timmar? Jag kände hur det susa i öronen och la mig ner och slöt sakta ögonen. Tog ett djupt andetag och ställde den
viktigaste frågan.
- Har Pontus vaknat än?
Jag hade öppnat ögonen och stirrade på mamma.
- Nej... Doktorn sa att läget är stabilt men dom vet inte hur länge han kommer vara i koma...
Hon sänkte blicken och jag förstog att hon inte ville att jag skulle se tårarna som nu bildades i hennes ögon.
Dörren öppnades och in kom en blond kvinna med flätor och blåa ögon som nu kollade vänligt på mig.
- I see you are awake now. sa hon och log vänligt mot mig.
- How do you feeling? frågade hon.
- Good, just a little bit dizzy.
- Just lay down and rest, let me know if it gets worse.
- Yes of course.
Hon gick ut och jag häpnade över hur lätt det såg ut när hon gick.
Jag la mig ner igen och slöt ögonen, jag tänkte på den vackra ängen med alla dom vackra blommorna, träden och himlen.
Jag log åt tanken och ville tillbaka till det fridfulla stället. Jag låg och drömde om det vackra stället och försökte stänga ute
verkligheten då en dörr slogs hastigt upp och in kom en människa som såg mer orolig ut än vad min mamma hade låtit...
Del 15
Jag var på en vacker plats, på en äng, med massa blommor. Allt från liljor till rosor och massa andra vackra blommor.
Vackrare plats fanns inte. Jag studerade den blåa himlen med dom vita tussarna som var moln.
Jag hittade figurer som jag inte trodde ett moln kunde ha. Lejon, gitarr, blomma och mycket mer var dom små tussarna
formade till. Jag satte mig upp för att ta reda på var jag var. Jag satte mig upp tittade omkring mig.
Jag förstog nog att jag drömde eller nåt för sånt här vackert ställe fanns bara inte.
Men jag kände vinden leka i mitt hår, allt kändes så verkligt, men ändå inte.
Jag rörde på blombladen, försiktigt för dom såg så skära ut.
Den lilla ängen var rund, och ängen var omringad av ståtliga träd. Dom var också vackra.
Dom var väldigt långa som om dom sträckte sig efter den vackra blå himlen.
Jag förstog träden, vem ville inte till ett ställe som den vackra himlen. Jag log och la mig på rygg igen för att studera
den vackra himlen och alla moln som passera. Men nu var dom otäckare. Det första molnet var en pojke som likna
Pontus, det andra var en bil... Bilen susa fort genom luften och körde rakt på den stackars pojken.
- NEJ! skrek jag rätt ut. Jag sträckte armarna uppåt mot himlen som för att laga det nu trasiga molnet som föreställde pojken.
- Moa? hörde jag en orolig röst säga.
Jag satte mig upp vred på huvudet. Ut från gläntan kom Nick.
- Nick what are you doing here?
- Moa?
Varför svarade han mig inte? Varför frågade han efter mitt namn så oroligt? Nu hörde jag fler röster men kunde inte se nån mer
än Nick. Men helt plötsligt försvann den vackra ängen, blommorna, himlen och träden.
Istället öppnade jag ögonen och var i ett rum som såg ut som ett rum i ett sjukhus. Jag kollade runt omkring mig och hade oroliga
blickar på mig. Jag var besviken att den vackra ängen visats sig bara vara en dröm
- Moa hur mår du? hörde jag en orolig röst säga. Det tonfallet och rösten skulle jag känna igen vart som helst, det var mamma.
- Bra, lite yr och illamående annars okej. Vad hände? frågade jag
- Doktorn kom och sa att Pontus låg i koma och du svimma...
- Hur länge har jag varit bort? sa jag och höjde rösten lite grann.
- Bara i några timmar.
Bara några timmar? Jag kände hur det susa i öronen och la mig ner och slöt sakta ögonen. Tog ett djupt andetag och ställde den
viktigaste frågan.
- Har Pontus vaknat än?
Jag hade öppnat ögonen och stirrade på mamma.
- Nej... Doktorn sa att läget är stabilt men dom vet inte hur länge han kommer vara i koma...
Hon sänkte blicken och jag förstog att hon inte ville att jag skulle se tårarna som nu bildades i hennes ögon.
Dörren öppnades och in kom en blond kvinna med flätor och blåa ögon som nu kollade vänligt på mig.
- I see you are awake now. sa hon och log vänligt mot mig.
- How do you feeling? frågade hon.
- Good, just a little bit dizzy.
- Just lay down and rest, let me know if it gets worse.
- Yes of course.
Hon gick ut och jag häpnade över hur lätt det såg ut när hon gick.
Jag la mig ner igen och slöt ögonen, jag tänkte på den vackra ängen med alla dom vackra blommorna, träden och himlen.
Jag log åt tanken och ville tillbaka till det fridfulla stället. Jag låg och drömde om det vackra stället och försökte stänga ute
verkligheten då en dörr slogs hastigt upp och in kom en människa som såg mer orolig ut än vad min mamma hade låtit..
Del 15
Jag var på en vacker plats, på en äng, med massa blommor. Allt från liljor till rosor och massa andra vackra blommor.
Vackrare plats fanns inte. Jag studerade den blåa himlen med dom vita tussarna som var moln.
Jag hittade figurer som jag inte trodde ett moln kunde ha. Lejon, gitarr, blomma och mycket mer var dom små tussarna
formade till. Jag satte mig upp för att ta reda på var jag var. Jag satte mig upp tittade omkring mig.
Jag förstog nog att jag drömde eller nåt för sånt här vackert ställe fanns bara inte.
Men jag kände vinden leka i mitt hår, allt kändes så verkligt, men ändå inte.
Jag rörde på blombladen, försiktigt för dom såg så skära ut.
Den lilla ängen var rund, och ängen var omringad av ståtliga träd. Dom var också vackra.
Dom var väldigt långa som om dom sträckte sig efter den vackra blå himlen.
Jag förstog träden, vem ville inte till ett ställe som den vackra himlen. Jag log och la mig på rygg igen för att studera
den vackra himlen och alla moln som passera. Men nu var dom otäckare. Det första molnet var en pojke som likna
Pontus, det andra var en bil... Bilen susa fort genom luften och körde rakt på den stackars pojken.
- NEJ! skrek jag rätt ut. Jag sträckte armarna uppåt mot himlen som för att laga det nu trasiga molnet som föreställde pojken.
- Moa? hörde jag en orolig röst säga.
Jag satte mig upp vred på huvudet. Ut från gläntan kom Nick.
- Nick what are you doing here?
- Moa?
Varför svarade han mig inte? Varför frågade han efter mitt namn så oroligt? Nu hörde jag fler röster men kunde inte se nån mer
än Nick. Men helt plötsligt försvann den vackra ängen, blommorna, himlen och träden.
Istället öppnade jag ögonen och var i ett rum som såg ut som ett rum i ett sjukhus. Jag kollade runt omkring mig och hade oroliga
blickar på mig. Jag var besviken att den vackra ängen visats sig bara vara en dröm
- Moa hur mår du? hörde jag en orolig röst säga. Det tonfallet och rösten skulle jag känna igen vart som helst, det var mamma.
- Bra, lite yr och illamående annars okej. Vad hände? frågade jag
- Doktorn kom och sa att Pontus låg i koma och du svimma...
- Hur länge har jag varit bort? sa jag och höjde rösten lite grann.
- Bara i några timmar.
Bara några timmar? Jag kände hur det susa i öronen och la mig ner och slöt sakta ögonen. Tog ett djupt andetag och ställde den
viktigaste frågan.
- Har Pontus vaknat än?
Jag hade öppnat ögonen och stirrade på mamma.
- Nej... Doktorn sa att läget är stabilt men dom vet inte hur länge han kommer vara i koma...
Hon sänkte blicken och jag förstog att hon inte ville att jag skulle se tårarna som nu bildades i hennes ögon.
Dörren öppnades och in kom en blond kvinna med flätor och blåa ögon som nu kollade vänligt på mig.
- I see you are awake now. sa hon och log vänligt mot mig.
- How do you feeling? frågade hon.
- Good, just a little bit dizzy.
- Just lay down and rest, let me know if it gets worse.
- Yes of course.
Hon gick ut och jag häpnade över hur lätt det såg ut när hon gick.
Jag la mig ner igen och slöt ögonen, jag tänkte på den vackra ängen med alla dom vackra blommorna, träden och himlen.
Jag log åt tanken och ville tillbaka till det fridfulla stället. Jag låg och drömde om det vackra stället och försökte stänga ute
verkligheten då en dörr slogs hastigt upp och in kom en människa som såg mer orolig ut än vad min mamma hade låtit...
Del 14
Här kommer del 14 ;)
Del 14
- NEEJ!! skrek jag rätt ut och ställde mig upp så att stolen föll omkull.
- NEEEJ!! skrek jag igen och rusa ut från glassbaren. Jag stannade först en meter framför min bror som låg nu
alldeles blodig på gatan. Jag kände mina tårar svämma över.
Jag sprang till honom och slängde mig på marken bredvid honom tog hans huvud och la den i mitt knä.
- Pontus!? Svara snälla! snyftade jag
Den som hade kört bilen kom ut och skulle komma fram.
- Don't touch him!! skrek jag mot den stackars människan. Det var nånting i min blick som fick honom att stanna.
Det var inte rätt att skrika på honom sådär, men jag var så chockad, ledsen ja massor av känslor rusa i kroppen.
Så jag kunde inte hantera mina handlingar.
- Can someone call an ambulance!? ropa jag.
- Yes i do it. sa chauffören som hade kört på min bror.
Nu kom mamma och pappa rusande och jag såg deras tårar.
Efter tio minuter kom ambulansen och dom fick bokstavligen bända bort mina armar från Pontus.
Dom la honom på en bår och fort in i ambulansen.
Jag kände min knän darra häftigt och föll ner på knä. Varför just Pontus? Min bror!
Mamma kom och höll om mig medans vi båda två grät.
- Vi måste till sjukhuset! sa jag och började gå mot bilen.
Pappa satt som tur var redan i bilen. Jag röck upp dörren slängde mig in i bilen och satte på mig snabbt på mig säkerhetsbältet
medans mamma satte sig där bak. Jag hörde mammas snyftningar där bak jag såg också att pappas ögon var alldeles blanka.
När vi var framme steg vi snabbt ut från bilen och in på sjukhuset. Det var en kvinna som satt i receptionen.
Hon hade brunt lockigt hår, glasögon och en vit skjorta. Hennes stora bruna ögon kollade vänligt på oss.
Vi frågade om vart Pontus låg någonstans och började gå. I rum 108 låg han.
Vi kom fram till vänterummet och där stog en liten kvinna med hög en hög svans på huvudet. Jag gissa att hon var en sjuksköterska.
- Hello, you most be Pontus parents an you most be hims sister. sa hon och log.
- Yes. sa vi kör.
- Pontus sleeping right know so if you can just wait here a while. I'm gonna tell you when you can go in to him.
Hon visa oss vart vi kunde sitta. Jag vart rastlös och stampade lätt med foten.
Jag kände min mobil vibrera i min ficka och min ringsignal gick igång.
- Hello? jag försökte låt samlad men min röst svek mig.
- Hey, you sounds weird. Has something happend? sa Nick oroligt.
Jag grät till svar.
- Moa, what has happend!?
- My brother is on the hospital, a car...
Jag hann inte säga mer tills han utbrast.
- Omg Moa, i come to you! sa han och la på.
- Vem var det? frågade mamma
- Det var Nick, han kommer hit. sa jag
- Jaha okej. fick jag till svar.
Lite längre bort i korridoren såg jag en gestalt som kom gåendes, nej joggandes mot vårat håll. Efter några meter såg jag att det var Nick.
Jag reste mig upp och joggade lite mot honom. Vi möttes och han tog mig i hans famn och höll om mig hårt.
- Moa i'm so sorry. viskade han i mitt öra.
Vi gick bort mot sofforna och han höll mig stadigt om min midja. Vi satte oss och han hade sin ena arm runt mina axlar.
Nu kom läkaren ut och jag ställde mig genast upp.
- I'm sorry but Pontus is in coma...
Min knän vek sig och jag ramla ihop...
Del 14
- NEEJ!! skrek jag rätt ut och ställde mig upp så att stolen föll omkull.
- NEEEJ!! skrek jag igen och rusa ut från glassbaren. Jag stannade först en meter framför min bror som låg nu
alldeles blodig på gatan. Jag kände mina tårar svämma över.
Jag sprang till honom och slängde mig på marken bredvid honom tog hans huvud och la den i mitt knä.
- Pontus!? Svara snälla! snyftade jag
Den som hade kört bilen kom ut och skulle komma fram.
- Don't touch him!! skrek jag mot den stackars människan. Det var nånting i min blick som fick honom att stanna.
Det var inte rätt att skrika på honom sådär, men jag var så chockad, ledsen ja massor av känslor rusa i kroppen.
Så jag kunde inte hantera mina handlingar.
- Can someone call an ambulance!? ropa jag.
- Yes i do it. sa chauffören som hade kört på min bror.
Nu kom mamma och pappa rusande och jag såg deras tårar.
Efter tio minuter kom ambulansen och dom fick bokstavligen bända bort mina armar från Pontus.
Dom la honom på en bår och fort in i ambulansen.
Jag kände min knän darra häftigt och föll ner på knä. Varför just Pontus? Min bror!
Mamma kom och höll om mig medans vi båda två grät.
- Vi måste till sjukhuset! sa jag och började gå mot bilen.
Pappa satt som tur var redan i bilen. Jag röck upp dörren slängde mig in i bilen och satte på mig snabbt på mig säkerhetsbältet
medans mamma satte sig där bak. Jag hörde mammas snyftningar där bak jag såg också att pappas ögon var alldeles blanka.
När vi var framme steg vi snabbt ut från bilen och in på sjukhuset. Det var en kvinna som satt i receptionen.
Hon hade brunt lockigt hår, glasögon och en vit skjorta. Hennes stora bruna ögon kollade vänligt på oss.
Vi frågade om vart Pontus låg någonstans och började gå. I rum 108 låg han.
Vi kom fram till vänterummet och där stog en liten kvinna med hög en hög svans på huvudet. Jag gissa att hon var en sjuksköterska.
- Hello, you most be Pontus parents an you most be hims sister. sa hon och log.
- Yes. sa vi kör.
- Pontus sleeping right know so if you can just wait here a while. I'm gonna tell you when you can go in to him.
Hon visa oss vart vi kunde sitta. Jag vart rastlös och stampade lätt med foten.
Jag kände min mobil vibrera i min ficka och min ringsignal gick igång.
- Hello? jag försökte låt samlad men min röst svek mig.
- Hey, you sounds weird. Has something happend? sa Nick oroligt.
Jag grät till svar.
- Moa, what has happend!?
- My brother is on the hospital, a car...
Jag hann inte säga mer tills han utbrast.
- Omg Moa, i come to you! sa han och la på.
- Vem var det? frågade mamma
- Det var Nick, han kommer hit. sa jag
- Jaha okej. fick jag till svar.
Lite längre bort i korridoren såg jag en gestalt som kom gåendes, nej joggandes mot vårat håll. Efter några meter såg jag att det var Nick.
Jag reste mig upp och joggade lite mot honom. Vi möttes och han tog mig i hans famn och höll om mig hårt.
- Moa i'm so sorry. viskade han i mitt öra.
Vi gick bort mot sofforna och han höll mig stadigt om min midja. Vi satte oss och han hade sin ena arm runt mina axlar.
Nu kom läkaren ut och jag ställde mig genast upp.
- I'm sorry but Pontus is in coma...
Min knän vek sig och jag ramla ihop...
Del 13
Ursäkta att det var länge sedan jag la ut men har fått total hjärnsläpp :p
14 kommentarer på senaste delen! wow! fortsätt så ;)
Men här kommer iallafall del 13 ;)
Del 13
Jag gick långsamt emot honom, hjärtat slog hårt som en hammare i bröstet.
Jag var mest rädd för att han skulle säga att det var ett misstag att kyssa mig och sen säga
att jag skulle glömma alltihopa.
Jag var nu en meter framför honom. Jag stannade.
- Okey, talk! sa jag överdrivet surt och blängde på honom.
- Selena is my girlfriend or was now.
- What do you mean?
- I mean she was my girlfriend but not anymore. I have told her that i have lose my feelings for
her and that i like you now...
- But you kissed her!
- She kissed me when i was on my way to tell her! then you came out...
- ohh... so Selena is not...
- My girlfriend anymore. avslutade han min mening.
- So what happends now?... I mean you and I
- If you still want i can ask you out on a date.
- Sure, i can give it a chance.
- Great. sa han och log.
- It's best that we go back now. sa jag och sneglade på dörren in till glassbaren
- Yes of course. sa han och log snett.
Vi började gå emot dörren. När jag öppnade dörren såg jag mamma stirra. Antagligen har hon suttit
och stirrat på dörren sen jag gick ut. Jag känner min mamma alltför väl.
Jag sa hejdå till Nick, vi bestämde att han skulle ringa lite senare. Jag vände mig om och sucka.
Nu skulle jag bli översvämmad med frågor. Som ett polisförhör.
Jag drog ut stolen satt mig som om inget hade hänt.
- Vad var det där om? sa mamma oroligt.
- Bara ett missförstånd, vi har rett ut det. sa jag och lade på ett leende och hoppades på att hon inte
skulle ställa mer frågor.
- Jaha... mumlade hon.
Hon sa inget mer. Vilket mirakel! Men jag vågade inte hoppas att hon inte skulle ställa mer frågor, det
skulle säkert komma när vi kom hem. Jag sucka åt den tanken.
- Ska det inte bli kul? hemundervisningen börjar på måndag! sa mamma efter ett tag.
- Skämtar du med mig? skola... nej usch! fnös jag
- Var inte så negativ! det kommer gå bra. sa mamma med ett brett flin på läpparna.
- Jaja, kommer säkert gå jättebra... muttrade jag sarkastiskt
Vi fortsatte prata ett tag tills Pontus sa.
- Jag ska bara gå och kolla en grej, jag såg en häftig affär rakt över gatan.
- Visst, gå du men var snart tillbaka. sa mamma.
Han reste sig gick ut genom dörren. Det var där jag slutade kolla på honom.
Mamma, jag och pappa satt och prata och skratta.
Det var då det ljudet jag aldrig kommer glömma hördes.
Det var en bil som sladda och man hörde världens smäll.
Jag kollade genast ut genom fönstret och spärrade upp ögonen medans jag kände skriket i halsen och tårarna svida i ögonen...
Del 13
Jag gick långsamt emot honom, hjärtat slog hårt som en hammare i bröstet.
Jag var mest rädd för att han skulle säga att det var ett misstag att kyssa mig och sen säga
att jag skulle glömma alltihopa.
Jag var nu en meter framför honom. Jag stannade.
- Okey, talk! sa jag överdrivet surt och blängde på honom.
- Selena is my girlfriend or was now.
- What do you mean?
- I mean she was my girlfriend but not anymore. I have told her that i have lose my feelings for
her and that i like you now...
- But you kissed her!
- She kissed me when i was on my way to tell her! then you came out...
- ohh... so Selena is not...
- My girlfriend anymore. avslutade han min mening.
- So what happends now?... I mean you and I
- If you still want i can ask you out on a date.
- Sure, i can give it a chance.
- Great. sa han och log.
- It's best that we go back now. sa jag och sneglade på dörren in till glassbaren
- Yes of course. sa han och log snett.
Vi började gå emot dörren. När jag öppnade dörren såg jag mamma stirra. Antagligen har hon suttit
och stirrat på dörren sen jag gick ut. Jag känner min mamma alltför väl.
Jag sa hejdå till Nick, vi bestämde att han skulle ringa lite senare. Jag vände mig om och sucka.
Nu skulle jag bli översvämmad med frågor. Som ett polisförhör.
Jag drog ut stolen satt mig som om inget hade hänt.
- Vad var det där om? sa mamma oroligt.
- Bara ett missförstånd, vi har rett ut det. sa jag och lade på ett leende och hoppades på att hon inte
skulle ställa mer frågor.
- Jaha... mumlade hon.
Hon sa inget mer. Vilket mirakel! Men jag vågade inte hoppas att hon inte skulle ställa mer frågor, det
skulle säkert komma när vi kom hem. Jag sucka åt den tanken.
- Ska det inte bli kul? hemundervisningen börjar på måndag! sa mamma efter ett tag.
- Skämtar du med mig? skola... nej usch! fnös jag
- Var inte så negativ! det kommer gå bra. sa mamma med ett brett flin på läpparna.
- Jaja, kommer säkert gå jättebra... muttrade jag sarkastiskt
Vi fortsatte prata ett tag tills Pontus sa.
- Jag ska bara gå och kolla en grej, jag såg en häftig affär rakt över gatan.
- Visst, gå du men var snart tillbaka. sa mamma.
Han reste sig gick ut genom dörren. Det var där jag slutade kolla på honom.
Mamma, jag och pappa satt och prata och skratta.
Det var då det ljudet jag aldrig kommer glömma hördes.
Det var en bil som sladda och man hörde världens smäll.
Jag kollade genast ut genom fönstret och spärrade upp ögonen medans jag kände skriket i halsen och tårarna svida i ögonen...
Ny klippt
Jaha, då har man klippt sig idag. Skönt att bli av med hår haha ;)
vart väldans nöjd ;)
När vi skulle gå dit, fyfan, vad kallt det var! O_O
Det var väl tur att man inte behövde gå så långt.
Här är då resultatet ^^
vart väldans nöjd ;)we are the world 25 for haiti
Fin fin video ! :)<3
Nick Jonas & the administration
Lägger ut alla låtar från Nick Jonas & administration. ;)
Conspiracy theory
Last time around
Vesper's goodbye
In the end
Olive & an arrow
Stronger (back on the ground)
State of emergency
Tonight
Rose garden
Who I am
Enjoy !! :D
byebye//Moa ;)
Födelsedag & melodifestival
Jao, då har man sett melodifestivalen. Och helt rätt
låtar gick vidare. Ola och Salem var dom bästa!
That's it ! ;)
Vilken tyckte ni var bäst ??
Nu ska jag se om jag kan skriva lite på del 13,
men är inte säker, annars får det bli imorgon.
Och så fyller jag ju år idag, 14 år (a)
Fick iallafall Nicks skiva, Om jag kunde drömma,
tre harry potter filmer & parfym. ^^
Nick Jonas & the administration Who I am <33
Ola & Salem
Del 12
Här kommer del 12 ;)
Låt mig få se kommentarer nu :D
Del 12
När jag hade mobilen mot örat så blev jag så nervös. Feg som jag var tog jag bort mobilen och stängde av.
Jag ville vänta ett lite tag till.
Sen efter det så ringde min mobil hundratals gånger. Men jag var fortfarande för feg och sur för att svara.
- Moa ska du med och äta glass? jag hoppa till och vände mig om. Där stog Pontus med ett fånigt flin.
- Ehum, visst.
Jag reste mig kollade mig i spegeln. Mina ögon var lite röda men inte så farligt. Hoppas dom inte märker nåt.
När jag kom ner så stog alla och väntade på mig.
- Men Moa, har du gråtit ? Dina ögon är ju röda!, givetvis så skulle mamma se att jag har gråtit, det gör hon
alltid.
- Jag vill inte prata om det nu... sa jag snabbt.
- Okej, men du måste berätta sen!
- Jaja.
Vi satte oss i bilen Ja visst ja, mamma och pappa har köpt en bil, en röd. Vet inte vad det är för sort ^^
När vi satt där i bilen så kom Nicks nya låt Who I am på radio.
- Snälla kan du byta kanal? frågade jag pappa.
- Visst, men jag trodde du gillade honom.
Jag svarade inte på den kommentaren. Jag vet att jag kanske var löjlig, men jag orkade inte lyssna på hans röst...
Även fast han har världens vackraste röst. Men hans röst påminde bara mig mer om händelsen för nån timme sen.
Jag märkte att mamma sneglade lite på mig, men jag brydde mig inte. Jag kollade bara ut genom fönstret och
var djupt inne i mina tankar.
Tillslut så var vi framme vid nån slags glass bar. Jag gick ut ur bilen och gjorde dom andra sällskap.
När vi kom in så var det en mega kö. Jag har absolut inget tålamod. Jag suckade högt.
Efter att ha haft stått där i 10 minuter så var det äntligen våran tur.
- Vad vill du ha? frågade mamma.
- Choklad.
Vi tog alla våra glassar och gick och satte oss vid ett bord. Dom började prata om nånting som jag inte riktigt
hängde med i. Jag var fortfarande inne i mina egna tankar.
Det var just då när jag satt inne i mina tankar som jag såg dom, honom.
Alla tre satt där, vid ett bord framför oss. Joe, kevin och... Nick.
Jag påminde mig själv att jag stirrade och tittade genast bort. Helt plötsligt säger Nick lite för högt.
- I don't know what to do! I have called her all morning and she don't answer!
Han hade ställt sig upp och alla där inne kollade konstigt på honom. Det var då han fick se mig.
- Moa? sa han och började långsamt gå mot mig.
Var kan man inte vara osynlig när man vill det? Jag var inte redo för det här samtalet, inte än.
Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra. Fortfarande lika feg så ställde jag mig upp och gick mot dörren.
Nu kände jag irritationen komma.
När jag kom ut så började jag gå snabbare, antagligen av irritationen.
Jag hörde honom ropa efter mig.
- Moa!? Please let me explain!
Jag stannade och tänkte efter, vände mig om och gick emot honom för att låta honom förklara...
Del 12
När jag hade mobilen mot örat så blev jag så nervös. Feg som jag var tog jag bort mobilen och stängde av.
Jag ville vänta ett lite tag till.
Sen efter det så ringde min mobil hundratals gånger. Men jag var fortfarande för feg och sur för att svara.
- Moa ska du med och äta glass? jag hoppa till och vände mig om. Där stog Pontus med ett fånigt flin.
- Ehum, visst.
Jag reste mig kollade mig i spegeln. Mina ögon var lite röda men inte så farligt. Hoppas dom inte märker nåt.
När jag kom ner så stog alla och väntade på mig.
- Men Moa, har du gråtit ? Dina ögon är ju röda!, givetvis så skulle mamma se att jag har gråtit, det gör hon
alltid.
- Jag vill inte prata om det nu... sa jag snabbt.
- Okej, men du måste berätta sen!
- Jaja.
Vi satte oss i bilen Ja visst ja, mamma och pappa har köpt en bil, en röd. Vet inte vad det är för sort ^^
När vi satt där i bilen så kom Nicks nya låt Who I am på radio.
- Snälla kan du byta kanal? frågade jag pappa.
- Visst, men jag trodde du gillade honom.
Jag svarade inte på den kommentaren. Jag vet att jag kanske var löjlig, men jag orkade inte lyssna på hans röst...
Även fast han har världens vackraste röst. Men hans röst påminde bara mig mer om händelsen för nån timme sen.
Jag märkte att mamma sneglade lite på mig, men jag brydde mig inte. Jag kollade bara ut genom fönstret och
var djupt inne i mina tankar.
Tillslut så var vi framme vid nån slags glass bar. Jag gick ut ur bilen och gjorde dom andra sällskap.
När vi kom in så var det en mega kö. Jag har absolut inget tålamod. Jag suckade högt.
Efter att ha haft stått där i 10 minuter så var det äntligen våran tur.
- Vad vill du ha? frågade mamma.
- Choklad.
Vi tog alla våra glassar och gick och satte oss vid ett bord. Dom började prata om nånting som jag inte riktigt
hängde med i. Jag var fortfarande inne i mina egna tankar.
Det var just då när jag satt inne i mina tankar som jag såg dom, honom.
Alla tre satt där, vid ett bord framför oss. Joe, kevin och... Nick.
Jag påminde mig själv att jag stirrade och tittade genast bort. Helt plötsligt säger Nick lite för högt.
- I don't know what to do! I have called her all morning and she don't answer!
Han hade ställt sig upp och alla där inne kollade konstigt på honom. Det var då han fick se mig.
- Moa? sa han och började långsamt gå mot mig.
Varför kan man inte vara osynlig när man vill det? Jag var inte redo för det här samtalet, inte än.
Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra. Fortfarande lika feg så ställde jag mig upp och gick mot dörren.
Nu kände jag irritationen komma.
När jag kom ut så började jag gå snabbare, antagligen av irritationen.
Jag hörde honom ropa efter mig.
- Moa!? Please let me explain!
Jag stannade och tänkte efter, vände mig om och gick emot honom för att låta honom förklara...
Nick Live
Idag var Nick live på facebook.
Nån som såg ? :)
Han är helt AMAZING!<3
Han sjöng några låtar och svara på frågor.
Nick made my day :) <3
byebye//Moa ;)
snöoväder
Börjar med, herregud vilket väder!
Det har snöat HELA dagen, det slutar ju aldrig haha :p
Så den här dagen är en slapp dag :)
Slänger in en bra låt ;)
Rihanna - Russian Roulette
