moaslifee

Del 13

Jag gick långsamt emot honom, hjärtat slog hårt som en hammare i bröstet.

Jag var mest rädd för att han skulle säga att det var ett misstag att kyssa mig och sen säga

att jag skulle glömma alltihopa.

Jag var nu en meter framför honom. Jag stannade.

- Okey, talk! sa jag överdrivet surt och blängde på honom.

- Selena is my girlfriend or was now.

- What do you mean?

- I mean she was my girlfriend but not anymore. I have told her that i have lose my feelings for

her and that i like you now...

- But you kissed her!

- She kissed me when i was on my way to tell her! then you came out...

- ohh... so Selena is not...

- My girlfriend anymore. avslutade han min mening.

- So what happends now?... I mean you and I

- If you still want i can ask you out on a date.

- Sure, i can give it a chance.

- Great. sa han och log.

- It's best that we go back now. sa jag och sneglade på dörren in till glassbaren

- Yes of course. sa han och log snett.

Vi började gå emot dörren. När jag öppnade dörren såg jag mamma stirra. Antagligen har hon suttit

och stirrat på dörren sen jag gick ut. Jag känner min mamma alltför väl.

Jag sa hejdå till Nick, vi bestämde att han skulle ringa lite senare. Jag vände mig om och sucka.

Nu skulle jag bli översvämmad med frågor. Som ett polisförhör.

Jag drog ut stolen satt mig som om inget hade hänt.

- Vad var det där om? sa mamma oroligt.

- Bara ett missförstånd, vi har rett ut det. sa jag och lade på ett leende och hoppades på att hon inte

skulle ställa mer frågor.

- Jaha... mumlade hon.

Hon sa inget mer. Vilket mirakel! Men jag vågade inte hoppas att hon inte skulle ställa mer frågor, det

skulle säkert komma när vi kom hem. Jag sucka åt den tanken.

- Ska det inte bli kul? hemundervisningen börjar på måndag! sa mamma efter ett tag.

- Skämtar du med mig? skola... nej usch! fnös jag

- Var inte så negativ! det kommer gå bra. sa mamma med ett brett flin på läpparna.

- Jaja, kommer säkert gå jättebra... muttrade jag sarkastiskt

Vi fortsatte prata ett tag tills Pontus sa.

- Jag ska bara gå och kolla en grej, jag såg en häftig affär rakt över gatan.

- Visst, gå du men var snart tillbaka. sa mamma.

Han reste sig gick ut genom dörren. Det var där jag slutade kolla på honom.

Mamma, jag och pappa satt och prata och skratta.

Det var då det ljudet jag aldrig kommer glömma hördes.

Det var en bil som sladda och man hörde världens smäll.

Jag kollade genast ut genom fönstret och spärrade upp ögonen medans jag kände skriket i halsen och tårarna svida i ögonen...

Del 13

Jag gick långsamt emot honom, hjärtat slog hårt som en hammare i bröstet.

Jag var mest rädd för att han skulle säga att det var ett misstag att kyssa mig och sen säga

att jag skulle glömma alltihopa.

Jag var nu en meter framför honom. Jag stannade.

- Okey, talk! sa jag överdrivet surt och blängde på honom.

- Selena is my girlfriend or was now.

- What do you mean?

- I mean she was my girlfriend but not anymore. I have told her that i have lose my feelings for

her and that i like you now...

- But you kissed her!

- She kissed me when i was on my way to tell her! then you came out...

- ohh... so Selena is not...

- My girlfriend anymore. avslutade han min mening.

- So what happends now?... I mean you and I

- If you still want i can ask you out on a date.

- Sure, i can give it a chance.

- Great. sa han och log.

- It's best that we go back now. sa jag och sneglade på dörren in till glassbaren

- Yes of course. sa han och log snett.

Vi började gå emot dörren. När jag öppnade dörren såg jag mamma stirra. Antagligen har hon suttit

och stirrat på dörren sen jag gick ut. Jag känner min mamma alltför väl.

Jag sa hejdå till Nick, vi bestämde att han skulle ringa lite senare. Jag vände mig om och sucka.

Nu skulle jag bli översvämmad med frågor. Som ett polisförhör.

Jag drog ut stolen satt mig som om inget hade hänt.

- Vad var det där om? sa mamma oroligt.

- Bara ett missförstånd, vi har rett ut det. sa jag och lade på ett leende och hoppades på att hon inte

skulle ställa mer frågor.

- Jaha... mumlade hon.

Hon sa inget mer. Vilket mirakel! Men jag vågade inte hoppas att hon inte skulle ställa mer frågor, det

skulle säkert komma när vi kom hem. Jag sucka åt den tanken.

- Ska det inte bli kul? hemundervisningen börjar på måndag! sa mamma efter ett tag.

- Skämtar du med mig? skola... nej usch! fnös jag

- Var inte så negativ! det kommer gå bra. sa mamma med ett brett flin på läpparna.

- Jaja, kommer säkert gå jättebra... muttrade jag sarkastiskt

Vi fortsatte prata ett tag tills Pontus sa.

- Jag ska bara gå och kolla en grej, jag såg en häftig affär rakt över gatan.

- Visst, gå du men var snart tillbaka. sa mamma.

Han reste sig gick ut genom dörren. Det var där jag slutade kolla på honom.

Mamma, jag och pappa satt och prata och skratta.

Det var då det ljudet jag aldrig kommer glömma hördes.

Det var en bil som sladda och man hörde världens smäll.

Jag kollade genast ut genom fönstret och spärrade upp ögonen medans jag kände skriket i halsen och tårarna svida i ögonen...