moaslifee

Del 16

Jag låg och drömde om det vackra stället och försökte stänga ute

verkligheten då en dörr slogs hastigt upp och in kom en människa som såg mer orolig ut än vad min mamma hade låtit...

- Oh thank god you are awake! sa Nick och hade ett konstigt uttryck i ansiktet. Han kom fram till mig och tog min hand.

Den minen fick mig att börja skratta.

- What's so funny? frågade han och hans ögon smalnade lite.

- Sorry... but you should have seen your face. än en gång började jag skratta.

- It's not funny, i have been so worried! sa han och försökte låta allvarlig men jag såg att det ryckte i hans mungipor.

- So how is it? frågade han.

- It's okay, just a little dizzy.

Jag kollade mig omkring lite noggrannare nu och såg att Jess satt i hörnet av rummet och sov med öppen mun.

Jag rysta på huvudet och log emot henne. Sen slog det ner en tanke i mitt huvud.

- Mamma får man gå in till Pontus än? frågade jag

- Ja, men jag tycker du borde ligga och vila ett tag till innan du går in.

- Nej, jag vill gå in nu. protesterade jag

Nick såg bara ut som ett frågetecken medans vi diskuterade. Jag struntade i vad mamma sa och satte mig upp i sängen

jag kände yrseln men struntade i det. Jag gick ut i korridoren och kom ihåg att kvinnan i receptionen sa att han låg

i rum 108. Jag började genast gå emot rum 108. Mamma slöt sig upp på min vänstra sida och sen kom Nick på

min högra. Nu stog jag utanför rummet där min bror låg i, jag tog ett djupt andetag och gick in.

Där låg han i sängen han hade slangar i armarna och en sån där slang som gick in i näsan.

Han såg så fridfull ut. Jag kände än en gång hur tårarna bildades i mina ögon men jag tänkte inte vara en lipsill så jag

blinkade bort dom. Jag gick fram till honom och tog hans hand i min. Jag kände en hand på min axel och jag vred på huvdet

och såg att det var Nicks hand som vilade på min axel. Efter 10 minuter kom det en sjuksköterska in och bad att vi alla

skulle gå ut. På vägen tillbaka till ''mitt'' rum så tog Nick min hand i sin. Hans varma hand värmde min frusna fingrar.

Jag satte mig på sängen som jag hade legat i. Jag var tvungen att vänta på att en sköterska skulle komma in och säga att

jag var fri att gå. Minuterna verkade vilja ta en evighet. Jag märkte också att Jess inte var där. Konstigt.

Mamma såg min frågande blick.

- Hon var tvungen att gå. sa hon

- Jaha okej...

Medans vi väntade berättade jag om min dröm att bli skåderspelerska för Nick.

- That is so cool! sa han och log brett så att alla hans vita tänder syntes.

Jag berättade också vilka mina förebilder var inom skådespelaryrket.

- Kristen Stewart is my rolemodel, she is amazing. And Robert Pattinson to! sa jag och log mitt drömmande leende.

- Yeah, they are great.

Efter ett långt samtal om mina drömmar så kom äntligen en sköterska in och sa att jag var fri att gå.

Eftersom besökstiden var ute så var vi tvungna att åka hem.

- Can i go with you? frågade Nick

- Sure, but how did you came here? frågade jag bara av nyfikenhet

- I took a taxi. svarade han och log.

- Haha okay, but of course you can go with us. Do you wanna stay in our house? frågade jag och sneglade på honom.

Han brast ut i ett brett leende.

- Sure, if it's okay with your mom.

- Mom, Nick stay in our house today. det var ingen fråga utan ett krav. haha :')

- Ohh okay.

Vi satte oss i bilen, mamma där fram och jag och Nick där bak. Jag lutade mitt huvud mot Nicks axel och log och slöt ögonen...

Del 16

Jag låg och drömde om det vackra stället och försökte stänga ute

verkligheten då en dörr slogs hastigt upp och in kom en människa som såg mer orolig ut än vad min mamma hade låtit...

- Sure, if it's okay with your mom.

- Mom, Nick stay in our house today. det var ingen fråga utan ett krav. haha :')

- Ohh okay.

Vi satte oss i bilen, mamma där fram och jag och Nick där bak. Jag lutade mitt huvud mot Nicks axel och log och slöt ögonen...

Del 16

Jag låg och drömde om det vackra stället och försökte stänga ute

verkligheten då en dörr slogs hastigt upp och in kom en människa som såg mer orolig ut än vad min mamma hade låtit...